61 En bergklint
1.
En bergklint skroflig, hård och kal,
Sig reste midt i dalen
Bland rosors mäng till tusental,
Och solens strålar föllo på
Så väl de fagra rosor små
Som på den hårda stenen grå
I gröna blomstersalen.
2.
Och arlaregn och serlaregn
Mildt himlen ömsom gifver
Åt alla der i dalens hägn.
Då sände rosorna sin doft
Så tacksamt upp till himlens loft,
I grönska klär sig jordens stoft,
Men stenen kal förblifver.
3.
Välsignelse för blad och rot
Af himlen solen bördar
Och tar i öppen famn dem mot.
Men stenen hård och sluten var
För himlens skatter alla dar,
Och derför står han blott och bar
Midt ibland rika skördar.
4.
Om i ditt hjerta det fins sten,
Om stenbemängd hvar gömma,
Låt Jesus göra marken ren,
Så att Guds kärleks solljus må
Liksom hans nådaregn också
En emottaglig jordmån nå
Och in i hjertat strömma.