157 Gud ske lof! min själ är frälst
1.
Gud ske lof! min själ är frälst,
Och jag sjunger allra helst
Om den nåd, som är i Jesus uppenbar.
Ingen sorg och ingen nöd,
Hvarken trångmål eller död
Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har.
Lof och pris och tack ske Herren,
Som min själ af nåd gjort fri —
Jag som hafver vandrat fjerran
Uti syndens slafveri!
Ingen sorg och ingen nöd,
Hvarken trångmål eller död
Kan fråntaga mig hvad jag i Jesus har.
2.
O min själ, var glad och sjung;
Du skall stå inför din kung
Och på himlens gyllne harpor spela få.
Då all sorg och nöd är slut,
Evigt får jag hvila ut —
O hvad sällhet det skall blifva då, ja då!
O hvad gör det då, om tiden
Är oss svår och trång ibland?
Snart, ja snart den är förliden,
Och jag bor i fridens land.
Då all sorg och nöd är slut,
Evigt får jag hvila ut —
O hvad sällhet det skall blifva då, ja då!
3.
Snart vår ande svingar glad
Genom porten till den stad,
Der Guds folk i evig sällhet skola bo.
Der vi syskon ha förut,
Der vi kronan få till slut,
Der ja der oss väntar evig sabbatsro.
Tänk när en gång sälla anden
Genom perleporten går,
Evigt löst från jordebanden
Inför Gud och lammet står.
Der vi syskon ha förut,
Der vi kronan få till slut,
Der ja der oss väntar evig sabbatsro.