Bibelläsning för söndagsskolan1
Bibelläsning n:o 1 — Davids 103:e psalm
Lofva Herren, min själ, och allt det uti mig är lofve hans heliga namn!
2. Lofva Herren, min själ, och förgät icke hvad godt han har gjort dig,
3. han, som förlåter dig alla dina synder och helar alla dina brister,
4. som löser ditt lif ifrån grafven och kröner dig med nåd och barmhertighet,
5. som mättar din mun med sitt goda, att du blifver ung på nytt såsom en örn!
6. Herren skaffar rätt och rättvisa åt alla förtryckta.
7. Han har låtit Mose veta sina vägar, Israels barn sina verk.
8. Barmhertig och nådig är Herren, långmodig och af stor mildhet.
9. Han går icke beständigt till rätta, och han vredgas icke evinnerligen.
10. Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgerningar;
11. ty så hög himmelen är öfver jorden, så mägtig är hans nåd öfver dem som frukta honom.
12. Så långt som öster är ifrån vester, så långt låter han våra synder vara ifrån oss.
13. Såsom en fader förbarmar sig öfver sina barn, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14. Ty han vet hvad för ett verk vi äro; han kommer ihåg, att vi äro stoft.
15. En menniskas dagar äro såsom gräset; hon blomstrar såsom blomstret på marken.
16. När vinden går deröfver, så är det icke mer, och det känner icke mer sitt rum.
17. Men Herrens nåd varar ifrån evighet till evighet öfver dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnabarnen,
18. öfver dem som hålla hans förbund och öfver dem som ihågkomma hans befallningar, så att de uträtta dem.
19. Herren har i himmelen stält sin tron och hans rike herskar öfver all ting.
20. Lofven Herren, I hans englar, I starke hjeltar, som uträtten hans befallning när I hören hans ords röst!
21. Lofven Herren, alla hans härskaror, I hans tjenare, som uträtten hans vilja!
22. Lofven Herren, alla hans verk, i alla hans herradömes rum! Min själ, lofva Herren!
Bibelläsning n:o 2 — Davids 23:e psalm
Herren är min herde, mig skall intet fattas.
2. Han låter mig hvila på gröna ängar, han förer mig till lugna vatten.
3. Han vederqvicker min själ, han förer mig in på den rätta vägen för sitt namns skull.
4. Och om jag än vandrade i en mörk dal, fruktade jag intet ondt, ty du är när mig; din käpp och staf, de trösta mig.
5. Du bereder för mig ett bord inför mina fiender, du smörjer mitt hufvud med olja, min bägare flödar öfver.
6. Idel godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.
Bibelläsning n:o 3 — Es. 55:1-12
Nu väl, alle I, som törsten, kommen efter vatten, och I, som icke hafven penningar, kommen, köpen säd och äten, kommen, köpen säd utan penningar och för intet både vin och mjölk!
2. Hvi läggen I ut edra penningar för det som ej är bröd och eder arbetsvinst för det som icke mättar? Hören, hören mig! då skolen I äta det godt är, och eder själ skall rikligen förnöjas.
3. Vänden edert öra till och kommen till mig! Hören, att eder själ må lefva och jag må göra med eder ett evigt förbund efter de trofasta nådelöftena till David!
4. Si, jag satte honom till ett vittne för folken, till en furste och herskare öfver folken.
5. Si, folk, hvilka du icke känner, skall du kalla, och folk, som icke känna dig; skola löpa till dig, för Herrens, din Guds, skull och för Israels Heliges skull; ty han skall förhärliga dig.
6. Söken Herren medan man kan finna honom, åkallen honom medan han är när.
7. Den ogudaktige öfvergifve sin väg och syndaren sina tankar och omvände sig till Herren, så förbarmar han sig öfver honom, och till vår Gud, ty när honom är mycken förlåtelse!
8. Ty mina tankar äro icke edra tankar och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren,
9. utan såsom himmelen är högre än jorden, så äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar än edra tankar.
10. Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och vänder icke tillbaka dit, utan fuktar jorden, och gör henne fruktbar och bärande och gifver säd till att så och bröd till att äta,
11. så skall ock mitt ord vara, som utgår ifrån min mun. Det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan göra hvad mig täckes och hafva framgång i det, hvartill jag utsänder det.
12. Ty med glädje skolen I utgå och med frid skolen I varda ledsagade. Bergen och högarne skola för eder utbrista i jubelsång, och alla markens träd skola klappa händerna.
Bibelläsning n:o 4 — Matt. 5:3-16
3. Saliga äro de i anden fattiga, ty dem hörer himmelriket till.
4. Saliga äro de bedröfvade, ty de skola blifva hugsvalade.
5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola ärfva jorden.
6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdigheten, ty de skola blifva mättade.
7. Saliga äro de barmhertiga, ty dem skall ske barmhertighet.
8. Saliga äro de renhjertade, ty de skola se Gud.
9. Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn.
10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighetens skull, ty dem hörer himmelriket till.
11. Saliga ären I, när de försmäda och förfölja eder och, ljugande, säga allt ondt mot eder för min skull.
12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen; ty sammalunda hafva de förföljt profeterna, som voro före eder.
13. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, hvarmed skall man salta det? Till intet duger det mer, om icke till att utkastas och nedtrampas af menniskorna.
14. I ären verldens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger på ett berg;
15. icke heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.
16. Så lyse edert ljus inför menniskorna, att de må se edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
Bibelläsning n:o 5 — Ur 2 Mos. 20 (De tio budorden)
3. Du skall inga andra gudar hafva för mig.
7. Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.
8. Tänk på sabbatsdagen, att du helgar honom!
12. Hedra din fader och din moder, på det du må länge lefva i det land, som Herren, din Gud, vill gifva dig!
13. Du skall icke dräpa.
14. Du skall icke göra hor.
15. Du skall icke stjäla.
16. Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.
17. Du skall icke hafva lust till din nästas hus. Du skall icke hafva lust till din nästas hustru, eller till hans tjenare, eller till hans tjenarinna, eller till hans oxe, eller till hans åsna, eller till något som din nästa tillhörer.
Notes
1 Se musikboken.