193 Hvar helst jag än vandrar
1.
Hvar helst jag än vandrar på jordlifvets stig,
Guds englar omkring mig gå.
Han hafver dem sändt i sin kärlek till mig,
Att de mig ledsaga må.
På händerna sina de bära mig opp,
Bevara min fot från fall;
Mot hotande faror de skydda min kropp,
Att intet mig skada skall.
2.
För nattliga fasor jag är icke rädd:
När jag mig till hvila lagt,
Då sväfva Guds englar så tyst kring min bädd
Och hålla sin trogna vakt.
Till sist, när jag hunnit min yttersta qväll,
Och stilla jag slumrar in,
Då föra de själen så lycklig och säll
Till himmelska glädjen sin.
3.
Haf tack, käre fader, som har mig så kär
Och englar mig skickat har!
Och tack, kära englar, som vårdat mig här,
Allt sedan jag liten var!
Si snart är jag hemma och blir eder lik
Och klädd i min himlaskrud;
Då skola vi sjunga med lika musik
Vårt “Halleluja vår Gud!”