136 Det växte en blomma
1.
Det växte en blomma vid granarnes fot
I skogen bland mossa och ljung.
Den lilla knapt syntes för jättarnes rot,
Hon stod der så älsklig och lugn.
2.
Säg, fruktar du ej att i skogen stå gömd,
Omgifven af skuggornas vakt? —
O nej, ty jag aldrig af Herren blir gömd,
Han äfven på blomman ger akt.
3.
Men önskar du ej att i trädgården stå
Och dofta till menskors behag? —
O nej, jag trifs bäst bland de ringa och små;
Jag föddes till skogsblomma jag.
4.
Men snart skall för vintriga stormen du dö,
Du blomma som blommade nyss. —
Då hvilar jag ljuft under täcket af snö
Och vaknar vid vårsolens kyss.
5.
För lexan haf tack, lilla blomma så skön.
Om enslig och bortglömd min stig,
Den Gud, som mig skapat, min fader ju är,
Han vårdar sig äfven om mig.
6.
Fast ringa och liten, mig Herren är när;
Jag vandrar så lycklig och säll.
Hvar morgon mig bönen till himmelen bär,
Jag slumrar hos Jesus hvar qväll.
7.
Likt blomman jag också skall vissna och dö,
Men frälsarens löften stå qvar.
Om stoftet är gömdt under täcket af snö,
Är anden hos Gud i förvar.