221 Pris vare Gud!
1.
Han tände lyktor i den mörka dimman,
Der han på himlens stjernegata for,
Och på hans allmagtsord i morgontimman
Steg solen fram på fästets höga kor;
Kör.
Och sången ljöd i tusen stämmors ljud:
Pris vare Gud, pris vare Gud!
2.
Han vatten göt från himlens höga salar,
Och hvalar lekte uti böljan blå,
Och bäckar sorlade i gröna dalar
Emellan blomsterhöljda stränder då;
3.
Och vid en fläkt från himlens andeländer
På söderns kullar cedrar sprungo opp,
Och hjordar betade på gröna stränder,
Och trastar drillade i furans topp;
4.
Han gjorde menskobarn med sina händer
Af jordens stoft i lifvets morgonstund,
Och barnets engel log på sköna stränder
Vid lifvets vårfläkt uti Edens lund;
5.
Igenom allt hans allmagtsstämma brusar,
Hans blick igenom alla höljen når,
Hans andedrägt i hvarje vindfläkt susar,
Hans lif igenom hvarje åder går;
Kör.
Och alla verldar gifva återljud:
Pris vare Gud, pris vare Gud!