237 Se hur fogeln gladt sig svingar
1.
Se hur fogeln gladt sig svingar
Upp mot himlen, klar och blå.
Hör hans sång, hur skönt den klingar,
Lust det är att höra på.
Han af morgonsolen väckes
Till att lofva Gud med fröjd,
Och när aftonsolen släckes,
Hvilar han så trygg och nöjd.
2.
Skulle jag då icke sjunga
Herrens lof på barnavis?
Skulle ej min lösta tunga
Stämma upp min Jesu pris?
Han som usla syndaträlen
Ryckt ur elden som en brand,
Löst ur snaran arma själen,
Som nu hvilar i hans hand.
3.
Derför jag med fröjd uppstämmer
Gladt som fogelns qvitt, qvitt, qvitt:
Det är slut på all min jemmer,
Hela bördan är jag qvitt.
Uti lammets blod rentvagen
Nu min själ sig svingar fritt,
Och som fogeln hela dagen
Gladt jag sjunger: qvitt, qvitt, qvitt.