151 Möt mig der
1.
Skönt en strand emot oss ler,
Der Guds barn ej skiljas mer,
Och ej storm dem oro ger;
Möt mig der.
Der, hvar natten vika får
För en sol, som ej nedgår,
Snart jag evigt hemma står;
Möt mig der.
Kör.
Möt mig der, möt mig der,
Hvarest lifvets palmer blomma, möt mig der.
På den strand, som mot oss ler,
Der ej stormen oro ger,
Och Guds barn ej skiljas mer,
Möt mig der.
2.
Mång’ förhoppning krossas här,
Döden hvarje band afskär,
Men ej sorg i himlen är;
Möt mig der.
Tänk! vid lifvets elf få bo
I den stad af frid och ro
Och få se hvad här vi tro;
Möt mig der.
3.
Der vid englars harpoton
Helgon prisa högt Guds son,
Samlade omkring hans tron;
Möt mig der.
O hur ljuf umgängelsen
Blir, när vän får möta vän
I den sköna himmelen!
Möt mig der.