212 Det fins ett land
1.
Det fins ett land så underbart,
Der helgonen få bo.
Der lyser ljuset evigt klart,
Der herskar evig ro.
Det landet har en evig vår;
Ej blomman der förgås,
Men dödens flod sin bölja slår
Emellan det och oss.
2.
Ty bortom denna strida våg,
Der ligger himlens land.
Så Kanaan ock i fägring låg
På Jordans andra strand.
Låt oss få stå, der Moses stod,
Och se i Kanaan in,
Då skall ej dödens Jordansflod
Förskräcka mer vårt sinn’.