232 Om mitt hem jag sjunga vill
1.
Om mitt hem jag sjunga vill, ty ingen plats är mig så kär.
Hvart jag än i verlden kommer, det ej ändå hemma är.
O jag mins så väl, när jag i barnaårens glada tid
Hemma var med mina syskon uti hemmets lugn och frid.
Kör.
O mitt sköna, kära hem! Aldrig kan jag glömma dig.
Fastän du är ringa, fins ej någon plats som du för mig.
2.
O jag mins så väl, hur efter dagens lek och glada rön
Mamma samlade oss kring sig för att hålla aftonbön.
Och de helga böner, som hon bad till Herren för oss då,
Kan jag aldrig glömma, hvart jag än i verlden komma må.
3.
Och den dagen, då jag måste lemna hemmets lugna härd
För att långt i fjerran fara ut i denna onda verld!
Ack mitt hjerta ville brista, då jag sista skymten såg
Af den lilla, kära stugan, der i skogens lugn hon låg.
4.
O min Gud, mitt hem välsigna. Om jag aldrig åter får
Se det här på denna jorden, det i dina händer står.
Led oss alla med din ande upp till sköna himmelen.
Må vi alla der få mötas, fader, moder, syskonen!
Kör.
O mitt sköna hem i höjd, nu jag blickar upp till dig;
Mera kärt än något hem på jorden är dock du för mig.