190 Klippa, du som brast för mig
1.
Klippa, du som brast för mig,
Låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet, hvilket går
Från din stungna sidas sår,
Tvage i sin himlasaft
Mig från syndens skuld och kraft!
2.
Med min svett och möda jag
Aldrig fyller upp din lag;
Om mitt nit blef aldrig matt,
Om jag grät båd’ dag och natt,
Syndens fläckar stå dock qvar,
Du, blott du min frälsning har.
3.
Intet kan jag gifva dig,
Till ditt kors jag sluter mig,
Naken, dig om kläder ber,
Hjelplös, upp till nåden ser.
I din lifsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.
4.
Vid hvart flyktigt andedrag,
Och när jag skall dö en dag,
När till okändt land jag går,
När inför din tron jag står;
Klippa, du som brast för mig,
Låt mig gömma mig i dig.