189 O små pilgrimer
1.
O små pilgrimer, mig sägen,
Der I gån i främlingsland —
Mörk och farlig synes vägen —
Sviker modet ej ibland?
Visst vi pilgrimer må heta;
Dock för faror och besvär
Vi ej frukta, ty vi veta,
Segerhjelten med oss är.
2.
Segerhjelten — o jag frågar,
Hvem är det I kallen så?
Ingen synlig med er tågar —
Är beskyddar’n med ändå?
Han är med, fast han sig döljer,
Jesus är hans ljufva namn.
Genom allt han med oss följer,
Ömt oss vårdar i sin famn.
3.
Men hvart gäller denna färden,
Och hvad vinnen I derpå?
Mycken glädje fins i verlden —
Skolen I väl mera få?
Ja förvisst, ty fram vi draga
Mot den stad, som evig är.
Der vårt arf vi få intaga,
Evig glädje få vi der.
4.
Men när I som alla andra
Hinnen fram till dödens flod
Och deröfver måsten vandra —
O då sviker väl ert mod?
Öfver döden Jesus vunnit,
Han oss ömt deröfver bär;
När vi till dess strand blott hunnit,
Då vår vandring slutad är.
5.
Eder väg min väg skall vara,
Eder frälsare ock min,
Tills uti den staden klara
Jag med er får träda in.
Vårt “välkommen” högt må skalla;
Gladt vi räcka dig vår hand,
Och vi bjuda alla, alla:
Följen med till himlens land.