123 Vid gryende dag
1.
Vid gryende dag Maria begaf
Sig bort till sin frälsares graf;
Men häpen hon hör af engelen der:
“Din Herre, din Herre, han är icke här.”
2.
Af talet förskräckt, bedröfvad och stum
Hon står på det ensliga rum,
Och utan all tröst på jorden hon är,
Ty Jesus, ty Jesus hon finner ej der.
3.
Med suckan och gråt i tankar hon står,
Och jemmer från hjertgrunden går;
Ty stenen togs bort, men den hon höll kär,
Försvunnen, försvunnen ur grafven han är.
4.
Maria, väl dig, att döden ej fick
Sitt rof, att hur grafven han gick!
Han ropade dig, du vände dig om;
Med seger, med seger emot dig han kom.
5.
Sjung halleluja, du himmel, du jord.
Ej suckan, ej sorg vare spord!
Förgängelsen ej Guds helige tär;
Uppstånden, uppstånden ur grafven han är.