177 Solens strålar sakta sjunka
1.
Solens strålar sakta sjunka,
Aftonen nu byts i qväll;
Jorden kläds i stilla skymning,
Dagen bjuder sitt farväl.
Evigt borta! Dystra skuggor
Samla sig så småningom,
Men hur ljuf är denna tanke:
En dag närmare vårt hem!
2.
När på hafvet ljuset slocknar,
Och sig mörkret börjar te,
Mången sjöman gladt hörs sjunga,
“Åter en dag närmare!”
Så Guds barn på verldens bölja —
Arken skall nog bära dem —
Också får hvar qväll instämma:
“En dag närmare vårt hem!”
3.
Trötte vandrar’n ofta fröjdas
Öfver solens nedergång:
En dag närmare till målet —
En dag mindre resan lång!
Äfven på vår genomresa
Till vårt mål, Jerusalem,
Få en skymningssång vi sjunga:
“En dag närmare vårt hem!”
4.
En dag närmare till hemmet,
Der dess sol går aldrig ner,
Men Guds härlighet upplyser —
Natt och mörker blir ej mer.
Snart skall lifvets afton stunda;
Gladt den helsas utaf dem,
Som i Jesus hafva lifvet:
Det blir sista steget hem.