236 Ack hur lycklig är barndomstiden!
1.
Barnaåren hur sälla, glada,
Förr’n syndens frostnatt hunnit brodden skada —
Barnahjertat, som sig fått bada
I nådens skurar uti lifvets vår!
Kör.
Ack hur lycklig är barndomstiden,
Men ack så snart, så snart den är förliden!
Ack hur lycklig är barndomstiden,
Men ack, så snart, så snart den hastar bort!
2.
O hur’ sällt att i späda åren
Som lam få beta med de äldre fåren
Uppå ängen — i Jesusåren,
Hvari vi lif och helsa hafva fått!
3.
Jesus var ock ett barn i tiden
Som vi och kom med nåden, glädjen, friden;
Han går för oss och förer striden
Mot våra fiender, halleluja!
4.
Som en moder sitt barn hugsvalar,
I ordet Jesus oss så ömt tilltalar:
Frukta icke, ty jag bevarar —
Si, jag skall bära lammen i min famn.
5.
Herre hjelp, att vi städs må höra,
Det som kan våra själar saliggöra,
Och upplåt du vårt hjertas öra,
Då vi i söndagsskolan samlas få.