118 Kom, kom, irrande barn
1.
O själ, som nu vandrar i fjerran
I träldom och hunger och nöd,
I hemmet det rika hos fadern
Fins hvila och glädje och bröd.
Kör.
Kom, kom, irrande barn,
Som vandrar långt borta ifrån ditt hem.
Kom, kom, irrande barn;
Välkommen du är i din faders hem.
2.
Stå upp, och kom hem till din fader;
Med fröjd han emot dig skall gå.
Du vet ju, hur varmt han dig älskar —
O hvarföre dröjer du då?
3.
Fast du emot himlen har syndat,
Fast svag och ovärdig du är,
Din fader alltsammans förlåter
Och barnaskapsrätt dig beskär.