222 O store Gud!
1.
O store Gud! när jag den verld beskådar,
Som du har skapat med ditt allmagtsord,
Hur der din vishet leder lifvets trådar,
Och alla väsen mättas vid ditt bord —
Kör.
Då brister själen ut i lofsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
2.
När jag betraktar himlens höga under,
Der gyllne verldsskepp plöja etern blå,
Och sol och måne mäta tidens stunder
Och vexla om, som tvenne klockor gå —
3.
När jag hör åskans röst bland stormen brusa,
Ser blixtens klingor springa fram ur skyn,
När regnets kalla, friska vindar susa,
Och löftets båge glänser för min syn —
4.
När vestanvindar susa öfver fälten,
När blommor dofta omkring källans strand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Ur furuskogens tysta, dunkla rand —