241 Gör mig stilla
1.
Jesus, låt din rädda dufva
Snart få hvila ut hos dig.
Denna jord har ingen tufva,
Der hon trygg kan hvila sig,
Och hon längtar, och hon längtar
Hem från öknens mörka stig.
2.
Färden är så full af faror,
Vägen — ack den är så smal,
Och på satans många snaror
Är det aldrig något tal,
Och så bär det, och så bär det
Slutligt genom dödens dal.
3.
Uppehåll och stärk då modet,
Såsom du det ensam kan.
Lär mig ständigt se på blodet,
Som för mina synder rann.
Ack det blodet, ack det blodet,
Hvari lif och frid jag fann!
4.
Låt din ande städse leda
Alla mina företag.
Ack jag kan ej sjelf mig freda
För mitt kött en enda dag.
Kom, o Jesus, kom, o Jesus,
Var min kraft, ty jag är svag.
5.
Låt ej synden, låt ej flärden
Söfva och bedåra mig.
Ack för hela, vida verlden
Vill jag icke mista dig.
Du allena, du allena
Förer mig den rätta stig.
6.
Gör mig stilla, gör mig stilla,
Göm mig djupt i dina sår.
Der kan det ej gå mig illa,
Hur det än i verlden går.
I det nästet, i det nästet
Ack hur väl din dufva mår!