173 Till örtagårdens lunder
1.
Till örtagårdens lunder
Du går din stig.
Der vill i qvällens stunder
Jag möta dig.
Af qval du dignar neder,
Din nöd är svår;
Men i din nöd du beder,
Och tröst du får.
2.
Din blodsvett och din smärta,
Din kamp och bön
Predika för mitt hjerta
Om syndens lön.
Men ännu högre lyser
Din kärlek fram,
Den du till slägtet hyser,
Guds helga lam.
3.
Den kalk, som i sig gömde
Vår dom och död,
Du tåligt för oss tömde
I qval och nöd.
Du dig i döden gifver
För dina får
Och deras fribref skrifver
Med blod och sår.
4.
O att jag kunde prisa
Din nåd mot mig
Och med min lydnad visa
Mitt tack till dig!
Men i den mörka stunden
Jag tyst vill gå
Till dig i oljelunden
Att styrka få.